Valt inlägg:
#16/ Nej, Sunny, någon terapi hade absolut inte hjälpt mej heller - "Coping" är helt enkelt bara en psykologisk term som beskriver en persons sätt att hantera känslomässigt övermäktiga situationer. I ditt fall blev böcker i ämnet din coping ... Min son begravdes exakt en månad innan jag skulle påbörja tre års studier - du förstår bättre än någon annan att det är en omöjlig situation. Min självvalda s.k. copingstrategi blev att jag avsatte varje fredagseftermiddag efter skolveckans slut till gråt. Jag hade valt ut ett par kassetter ur sonens samling. Den musiken hjälpte mej ofelbart att börja gråta hejdlöst - jag grät och grät ända tills tårarna tog slut. Därefter var ögonen obrukbara till skoluppgifterna resten av dagen, men efter nattens sömn fungerade dom igen och lörd/sönd kunde jag fullfölja mina uppgifter. Så förflöt hela första läsåret. Så småningom kunde jag välja längre mellanrum mellan "gråtpassen" ...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?