Valt inlägg:
ingloz:terapi har aldrig hjälpt mig. När min dotter dog var det ju helt utanför allt annat.Att tala om det med en psykolog hade aldrig gett henne tillbaka. Jag lärde mig tidigt att böcker i ämnet Att förlora ett barn gav mera.Mest tror jag att jag klarade det därför att vi var 2 om sorgen o försökte stötta varandra.
Min syter förlorade inom några år sin makesom hon vårdade hemma,sin son som sade upp bekantskapen o inte låter henne träffa de 2 barnbarn som hon o maken haft så långa perioder hos sig.Hon måste sälja sitt hem sedan 40 år o hon älskade sin trädgård.Så dog äldsta dottern plötsligt:en natt stod polisen utanför hennes dörr. Dottern blev 40 år.Sonen kom int ens på sin systers begravning men någon förklaring har hon aldrig fått.Så dog de båda hundarna: det var väntat sedan en tid o hon smusslade diskret ner deras akska i graven där det nu vilar 3 generationer.Maken,dottern o det första barnbarnet som dog av plötslig spädbarnsdöd.Dottern som dog födde upp katter o en liten rackare fick ingen mjölk så för 6 år sedan fick syrran den mot flaskuppfödning.Katten lämnde aldrig hennes säng.När jag var nere förra våren sade hon att tack Gode gud att jag har katten kvar:ett minne av dottern.Bara några veckor därefter måste den avlivas för den hade någon obotlig sjukdom.Nu sitter hon ensam i en liten lägenhet men hon överlevde! På 5 år kan livet sålunda rasa samman totalt.men hon har skaffat nya katter från katthemmet: Syrran:du är min hjälte!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?