Valt inlägg:
Inger O #33 Fram till din markering med /// ger du till känna att din åsikt stödjer sej på någon för mej okänd undersökning i Walraffstil som du dessutom inte presenterat mer än något selektivt och sporadiskt resultat av eller under vilka kriterier den arbetat. Dessutom presenterar du återigen dina egna fördomar om min person vilken du knappast känner - ett grepp som ofta används i härskarsyften och i ditt fall genom dina antaganden snedvrida och misstänkliggöra mina argument. Nu är det nog så att de flesta luttrade debattörer ser igenom dylika knep och tar dom för vad det är - dumt pladder. /// Åter till den del av din replik som ändå håller sej till något värt att bemöta. Du säger att du de senaste 25 åren har sett att det normaliserats att överge sina barn och till viss del ger jag dej rätt på den punkten om det handlar om att lämna sina barn till barnomsorgen innan barnet är moget för en sådan situation. Nu är det inte så entydigt normalt för alla som du vill påskina, men det har höjs röster framför allt från feministiskt håll att den rättigheten ska den karriärsugne föräldern ha i ett "modernt" och "jämställt" samhälle - vilket inte i första hand har med barnets välbefinnande att göra. Man pekar också på det behovet då det i dag finns många ensamstående föräldrar som för sin försörjning behöver tidig barnomsorg. Det är faktorer som man kan tycka vad man vill om, men som defakto efterfrågas och som även får stöd från experthåll att inte vara skadlig för barnet. Man kan även tro vad man vill om detta, men den erfarenhet jag har av att dels ha arbetat som "barnflicka" och som dagispersonal samt är pappa till fyra ungar så har jag en del erfarenhet att luta mej på - jag anser att ett barn inte ska lämnas från sina nära anhöriga eller välkända vuxna före barnet har ett språk så att det kan meddela sej och kommunicera om dagens händelser. Barn ska vidare inte lämnas bort under större delen av barnets vakna tid - föräldrar och barn bör ha gott om vaken tid tillsammans - detta under förutsättningen att barnets föräldrar är lämpliga vårdnadshavare för detta barn, vilket man med all rätt kan ifrågasätta om dina citat äger autenticitet och inte möjligen är ett satiriskt grepp för att påvisa att detta med att ta hand om barn är ett digert arbete så gott som något. Sedan säger du att, citerar//Våldsamma, allvarligt störda beteenden hos tonåringar uppstår inte DÅ de blir tonåringar. De har funnits tidigare längre tillbaka.//SC. Dessa störningar kan uppstå när som helst i en människas liv, men effekten av en felbehandling blir vanligen mindre ju äldre en person är. MEN framför allt måste du se barnet i den miljö och under de övriga omständigheter som råder i barnets verklighet - de grava störningar du talar om kan mycket väl uppstå även i femtonårsåldern om barnet/ungdomen då råkar ut för något exceptionellt eller bara helt enkelt för en traumatisk insikt av upplevelsen av att människorna i det samhälle där ungdomen bor inte ser något anmärkningsvärt i dess orättvisa.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?