Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Tack för en viktig artikel Anne. Nej de jag känner väl skulle aldrig ta risken att gå till det sociala.Det kan bero på att min värld är befolkad av så många som kommit just från barnhem o institutioner.Att de låste in mig på mentalsjukhus o lade mig i ett bälte i nästan ett halvt år som staff för att jag blivit våldtagen har inte gjort mig tryggare på något sätt. Jag har medvetet försökt att leva utanför samhället så gott det går. Att lämna över en unge till en fostermamma som min bode vara straffbart o är det kanske i dag .Men inga "förlåt" kan ge mig en barndom o de skyldiga är ju döda. Vi måste fokusera på att det händer ännu i dag!!! Sedan jag hittat 5 av mina barnhemssyskon har jag studerat hur olika alla har hanterat situationen. 2 av systrarna har hela livet försökt bli vad de tror är medelSvensson o aldrig vågat sticka ut.En har varit för sjuk för att klara fasaden.Min älder bror tog revanch genom att bli väldigt bra inom en viss sport:han var faktiskt svenska mästare en gång i sin ungdom.Men hans bitterhet är jobbig. Själv har jag alltså försökt att gå min egen väg:leva som jag vill o undvika samhället utom inom vården.Men jag väljer om möjligt privata vårdgivare.Globen Heart,Sophiahemmet gynekolog privat tandläkare etc.Men i akut läge hamnar man ju på Sös eller Huddinge i vårt fall.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?