Valt inlägg:
#50 Bizon, jag har haft förmånen att växa upp i ett hem där religion var helt ointressant. Ingen för eller emot. Ingen söndagsskola. Ingen konfirmation. Jag gick ur statskyrkan på min 18-års dag för stå helt fri. Det känns t.o.m. som om du kan mer om kristendom än jag gör. Men helt utan påtryckningar kom jag som drygt trettio år gammal att intressera mig för gnosticism och urkristendom. Med det följde en fascination över ords bokstavliga betydelse som t.ex. att Jahve betyder jag är eller att vara. Att helig betyder hel. Att dia ballos är diabolo lika med isärtvingad , kluven. Kombinerat med åratals intresse av psykologi har i mig växt fram en tro som bär mig. En tro som gör att jag i olika kyrkor ser så mycket falskhet att jag vägrar uppehålla mig i dem, annat än mycket korta stunder. --- Jag har respekt för att många jag känner har svårt för mitt kristna språkbruk. Men jag tänker ändå gå på, för jag anser att den urkristna sanningen är kapad av världslig makt. Och för mig visar detta att här finns verklig kraft. Annars skulle de materiellt rika inte bry sig om att snärja den. --- Apropå vad andra inte vill eller törs se: -
"Det är lätt att förlåta ett
barn som fruktar mörkret.
Den verkliga tragedin är
en vuxen som fruktar ljuset." -
Platon
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?