Valt inlägg:
Tänkvärda reflektioner i denna artikel. För en ung människa med allt framför sej att göra kan det nog kännas lite bortkastat att sätta sej ner i lugn och ro och tillfriskna - vi som har bråttom kan inte unna oss den lyxen, men hoppas på att vi tillfrisknar på vägen. Först då det visar sej att den förhoppningen inte infrias tvingas en del av oss att kanske inte "gilla läget", men att fördra det och kanske göra det bästa av det som återstår. En och annan får kanske tid att ta avsked - några går in i krisens obarmhärtiga faktum med hull och hår och kommer aldrig ur - bitterhet blir livets sista minne, men en och annan klarnar i lugn och ro med glädje eller sorg oftast båda dera kanske också med ett konstaterande att det som var det var och det som blev det blev och kommer snart nog att glömmas, och gott är väl det då annars tillvarons alla irrande spår med tiden skulle göra det svårt att leva...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?