Valt inlägg:
Funderade i dag på vårt meningsutbyte - vi pratar om "föräldern" som något särskilt väsen - föräldern är ju trots allt bara människa med brister och förtjänster. Och visst försöker de flesta föräldrar liksom andra göra så gott dom kan, men nu är det så att alla kan inte så gott vilket är en black om foten för de många ungar med den typen av föräldrar. Jag har en stark känsla att vi i allmänhet tillskriver föräldern större värde än den förtjänar. Ungar som dragit en nitlott när det gäller sina dagars upphov kompensera ofta det med andra "vuxenkontakter", vilket är en rätt fantastisk av omständigheterna given fallskärm då förståndet hos föräldrarna inte just mer än nätt och jämt räckt till själva förökningen. Sedan hänger jag inte riktigt med i dina tankegångar här, citerar//Jag tror också på något sätt att vi inte får till oss mer än vi klarar av att hantera.//sc. I min association kommer det upp något som vet och fördelar efter vissa principer som gör att vi kommer att "klara" av våra livsproblem - alltså något typ andligt axiom som verkar i livet - tydligen selektivt för det är oerhört många som inte klara av det ena eller det andra - hur menar du? Kanske du lutar åt det deterministiska hållet :-?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?