Valt inlägg:
#209. Bizon. Visst är det så, och visst får vi lira med de kort vi har. Föräldrar, i all sin välmening, beskyddar sina barn för mycket enligt mig för det kommer den dagen då barnet måste stå på egna ben och ta de smällar som livet ger.
Det finns ju många grader av utvecklingsstörda, men om man tar personer med Downs syndrom så har dessa oftast utvecklat sin mentala förmåga mer än s.k. ”vanliga” människor. Tittar man på begränsningarna så är klart man hittar massor men vänder man på det så ser man möjligheterna istället. Man väljer inte att bli blind men man ”tvingas” välja hur man ska klara av att hantera de situationer man ställs inför.
En person som är blind eller synskadad har utvecklat andra sinnen som har oanade möjligheter bara man är villig att se dessa egenskaper, mörkerdykare som exempel vid katastrofer. Personer inom autismspektrat ”saknar” oftast mer eller mindre att tolka de s.k. ”sociala” samspelet men har istället en mycket bra analytisk förmåga eftersom vi inte lägger in egna värderingar. Är idag en mycket kompetent ADHD-tolk tack vare mitt ”handikapp”. Skrev tidigare: ”Tankar från förvirrad medelålders kvinna med ADHD”,
http://www.sourze.se/Tankar_frC3A5n_fC3B6rvirrad_medelC3A5lders_kvinna_med_ADHD_10695411.asp mig i ett nötskal. Jag tror att väldigt många i likhet med mig tyckeratt omgivningen krånglar till saker i onödan. Och FAKTISKT så är det de vuxna som tvingar på barnen en trångsynt attityd utan att egentligen förstå att de gör barnen lika trångsynta. Mycket av den trångsynthet som finns här i Sverige anser jag beror på Jante-lagen, för hur ska en människa kunna se möjligheter när dessa förnekas. Tack och lov har vi kommit lite längre men detta tänkande sitter fortfarande VÄL inrotat i ryggmärgen hos många
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?