Valt inlägg:
Tack Nettan - en bra dag till dej med. Vill bara påpeka att jag inte har haft för avsikt att bedöma om du personligen är naiv - det är något jag självfallet inte kan ha en mening om - det jag anser är att din inställning att den mobbade har valt att bli mobbad är både naiv ytlig och helt bortitok. I det övervägande flesta fall är det andra som väljer att mobba - vanligen söker sej den mobbade bort från situationer där risken finns att möta sina plågoandar och det måste väl ändå anses att det är ett val/försök att slippa, men det lyckas inte alltid - särskilt om den mobbade ska försöka följa undervisningen i sin skola eller försöka försörja sej på sitt arbete där denne av någon anledning blir mobbad. Eftersom det är skolplikt så måste eleverna infinna sej i skolan vilket i de mobbades fall inte alltid sker därför att det är för smärtsamt - då det gäller arbetsplatsmobbingen är det sjukskrivning som gäller och arbetsplatsbyten - du ska inte tro att de mobbade bara står där snällt och tar emot dom försöker nog att undkomma så gott det går - därmed inte sagt att dom valt att bli mobbade - det valet gör andra och det vanligen utan att fråga om lov. Förutom din summariskt ytliga sammanfattningen av vår diskussion tar du åter upp att det är de vuxna som bär ansvaret - jaha!? Är det någon som motsagt det? Det jag pekat på är att den förment vuxne ofta inte alls är vuxen sin uppgift och att det knappast går att förvänta sej av alla vuxna att handla rationellt utifrån någon föreställning om rätt eller fel - däremot kan jag hålla med om att det är det enda val vi själva kan göra utifrån den sanning vi tror på om vi inte väljer att blunda vilket inte är så ovanligt. Nu anklagar jag inte de som väljer att inte se - det kan finnas skäl för det också som tidsbrist, annat ansvar, rädsla och osäkerhet - det går inte att döma andra bara för att dom inte gör så som vi förväntar oss att dom borde... För att söka en lösning på den alienation som många upplever och som ytligt sett kan se ut som om vi inte bryr oss skulle jag vilja se en ny folkrörelse där människor aktivt sitter ner och diskuterar dessa vardagliga samhällsproblem på bästa reklamtid - gärna med tydliga exempel ur det vardagliga livet. En samhällspedagogik som engagerar inte bara infödingarna i detta land som absolut skulle behöva gymnastisera medmänskligt vett och empati utan även invandrarna, politiska flyktingar och andra lycksökare. Ett sådant projekt skulle i bästa fall kunna sprida lite förståelse vilket inte vore helt fel...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?