Valt inlägg:
Hjalle #94 Jo så upplever jag mej som medmänniska och så ser jag på andra som jag möter. Sällan gör mina medmänniskor mej besviken - jag gillar att resa och har träffat folk som jag inte direkt verbalt språkligt har kunnat kommunalisera med men med bilder gutturala ljud och leenden går det för det mesta bra. Ett världsspråk vore en lisa för vänskapen, men det går även utan. Min första resa som inte gick över haven var tre dar på tåg till Istanbull under vilka jag konstant festade, sjöng och fick de mest användbara orden av det turkiska språket som en glad överraskning av mina turkisk reskamrater som klev på i Munich och skulle hem för en tids ledighet - därav glädjen. Lika har det varit över allt i denna värld - både i Sverige och annorst :- Men man möter ibland personer som kanhända har en sned syn på tillvaron - klart är att man då ska vara på sin vakt, men en ärlig chans försöker jag ändå ge vederbörande och för det mesta så löser det sej.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?