Valt inlägg:
Så kommer jag till den i och för sig spännande tanken att överdelen samlar på sig massa på vägen ner, som dels fungeras som krockkudde för den själv och dels som "förstörare" av underdelen. Återigen sitter jag då med frågan - hur går det till? Vad hindrar sådan massa att söka sig ut åt sidorna? Eller - vilka sammanhållande sidor uppstår som hindrar den allt längre klumpen av bråte att bryta samman långt innan den når marken? Hur hög anser du att den "bråtesklumpen" blev innan den slogs sönder mot marken? --------
Uppenbarligen hamnade det trots allt massa utanför tornet under rasets förlopp. Massa som sedan inte kan ha varit verksam i en vidare förstörelse av tornet. Hus 7 stod ca 100 norr om wtc 1 och det träffades av så mycket tungt material från ettans ras att det kom att ses som en viktig delorsak till dess eget ras flera timmar senare. wtc 7 var ett hus med bas som en fotbollsplan. Över 180 meter högt. Träffarna från hus ett var särskilt allvarliga från våning 18 och nedåt. Hela framsidan såg sönderslagen ut, enligt ett en NIST-vänlig person som jag glömt namnet på. Hus 7 fanns alltså på 100 metersradien runt ettan. Ingenting talar för att det kom särskilt mycket skrot åt norr. Alltså kan man förutsätta att det åt alla håll sprutade ståldelar nog att hundra meter bort allvarligt skada hus av sjuans typ. Vidare kan man tänka sig att mängden bråte som hamnade på radier närmare än etthundra meter rimligen var större. Kanske dubbelt så mycket vid 75 meter och fyra gånger mer vid 50 meter o.s.v. Man måste nog anta att det är betydande massor som lämnar tornet under rasets gång. Hur stora dessa massor kan ha varit skulle jag vilja ha en uppskattning på. Kan någon hjälpa mig med det?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?