Valt inlägg:
Efter att åter ha läst igenom den artikel som denna tråd hör till, så är jag benägen att hålla med artikelförfattarens slutsats. Det visar sig vid en närmare eftertanke att "sexköp" har en gråzon som är alldeles för stor och att det måste gå att på andra sätt stödja människor som "far illa". Det är min preliminära ståndpunkt och för att ändra på den behöver jag få ta del av en bra utvärdering, inte bara av den nuvarande sexköpslagen utan av det lite större perspektivet. Förhoppningsvis kommer Petra Östergrens doktorsavhandling att kunna bidra med det. Däremot tycker jag att vi skall behålla lagarna om koppleri, traffiking o liknade. Statliga bordeller är jag emot av skäl jag tidigare redovisat, men de faller väl också under kopplerilagen, liksom privata motsvarigheter. Återstår så frågan om problemet med de skyldigheter och rättigheter som den enskilde/a sexsäljaren har som skattebetalare. Men det problemet kanske vi får leva med, på samma sätt som vi lever med att byta tjänster "svart" eller handel på blocket. Eller skall vi ha ett "knullavdrag" för enskild sexhandel för att minska svartjobben? Skall den enskilde sexsäljaren få investeringsbidrag och låna i banker? Vad är säkerheten för ett sådant lån? Min allmänna uppfattning är att vi som människor bör minska vårt beroende av Storebror staten och bankerna och i stället försöka lösa problemen med att leva tillsammans - tillsammans i det levande livet.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?