Valt inlägg:
#37 Utvecklingen har förts framåt i små steg av realpolitiker i en slags dialektisk utveckling, utopister som Lenin t.ex. lämnade endast förödelse och förvirring efter sig. Realistiskt är att gemensamma resurser, som kommer från bl.a. skatt på konsumtion, fördelas efter en slags angelägenhetsgrad. Personlig assistans, är en nyttighet som ger människor med någons orts funktionshinder en möjlighet att leva ett någorlunda drägligt liv. Det är en nyttighet som kostar en hel del pengar men som betyder så oändligt mycket mer för dem som behöver den. Jämför det med att fördela ut gemensamma resurser till medborgare som är fullt förmögna till att försörja sig själva. För min del är prioriteringen självklar. Hur vi än resonerar om en generell skatt på konsumtion i.e. MOMS eller någon variant specifik ”naturresurs”, typ räkna årsringar, så tillskapas inga nya resurser, utan medborgarlön förutsätter mindre resurser till något annat.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?