Valt inlägg:
Jo - fullständig tillit vore ett tillstånd att leva i - skulle vilja säga att först då har livet nått full potential, möjligen något man även kan benämna med begreppet "kärlek". Förutsättningen ligger i livsprocessen, men som jag ser det inte något som med nödvändighet per automatik måste ske - snarare då något som livet med den allt högre medvetenheten som livet utvecklar så kan livsvalen vändas från den nu rådande allas kamp mot alla i konkurrensens namn till en möjlig alla i gemensam strävan för allas bästa. Man skulle ju kunna tro att paradistanken tyder på att just det paradisiska tillståndet har funnits men förlorats - vilket jag inte tror, men ser hos en del filosofiska urtankar dock mer som en del av den förklaringsmodell till varför det blivit som det blivit - alltså varför människan tvingades lämna det omedvetna tillståndet. kanske kan man se det nyfödda barnet som du nämner så som varande omedvetet och därför i den absoluta tillitens tillstånd,,, vilket givetvis är en nödvändighet för allt nyfött diande liv och en hel del annat liv också - fåglar, munruvande fiskar och krokodiler där tilliten är nödvändig för överlevnaden. Ord och namnsymbolik och deras betydelse är intressant då en hel del kunskap om tidigare generationers tänkande ligger i betydelsen av särskilt just namn. Själv hade jag för mej att just detta du nämner - Jahve i betydelsen "jag är" tidigare tillskrevs namnet Adam - Aham som då skulle betyda samma sak, alltså "jag är" och syfta på mänsklighetens första person - eller alltså symboliskt egentligen då människan blev medveten om att den finns till - jag är. Vilket som är rätt eller fel vet jag inte, men vad man försökt säga med den symboliken förstår jag. Och så till bilden människan/individen som en liten blodcell i ett gigantiskt blodomlopp - ja man skulle kunna se det så, men då undrar jag vad detta blod vi i det tillitens tillstånd målet skulle betjäna? Du nämner människan så som varande hjärnan i jordens livskropp - jorden som en fullvärdig varelse i universum kanske med en kommunikativ förmåga med andra världar men först då ballans och harmoni råder på jorden. Med det som modell tolkar jag livets nuvarande tillstånd som riktigt sjukt - vi som blod betjänar städerna som likt enorma utsugningscansrar bitit sej fast och lägger allt ursprungligt under sej. Handen på hjärtat Dan - tror du att människan kan utvekla den globala tilliten som behövs för att i realistisk mening förverkligas som något annat än en tärande art och egocentrerad funktion? På individplanet kan jag ibland bli lite optimistisk, men inte då jag betraktar vår arts framfart.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?