Valt inlägg:
Fia:I mitt fall ligger det en hel del traumatiska situationer från barndommen när fostermodern lät tvångsundersöka mig vid 4 ! för att se ifall jag var oskuld!!! o när jag blev fastbunden ett halvt år på mentalsjukhus efter pappas våldtäkt av mig:det var mitt straff.Jag var 15 då. Men panikångesten går nog längre tillbaka än så: jag minns den mörka garderoben i hallen o den låsta dörren o att jag skrek,skrek o skrek.Tills rösten försvan.
Det jag inte mins är barnhemstiden men när man får ligga 4 timmar i taget o sedan matas av olika människor blir man nog lite ångestbenägen?
Mina återfunna systrar har det likadant.Tandläkarskräck o läkarskräck som tyvärr hindrat dem från att söka vård i tid. Nu har 2 av dem cancer.Den älder är frisk igen o vi håller tummarna för den ynsta.
Själv har jag tvingat mig till sjukhus sedan jag fick barn.Men 2 av de 3 är födda hemma o förlösta av fadern så jag tar mig inte till sjukhus i första taget:
Men systrarna har haft det mycket värre än jag som barn.
Själv har en underbar tandläkare botat min tandläkarskräck helt o hållet.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?