Valt inlägg:
När Noa byggde arken mitt på torra land utan möjlighet att kunna släpa den till havet, hånade människor honom för vansinne. Men det vara bara vansinne för dem som inte kunde se vad som höll på att hända. Berättelsen om Noaks ark är symbolisk och handlar om en medvetandeförändring. Det är inte människor som bestämmer när detta skall ske. Det kallas evolution. Jorden är ingen slumpklump som bara snurrar på till Solen tömt sitt förråd av väte. Evolutionen har skapat allt som är här och den skapar nu också. Det kommer lika stor utveckling framöver som från amöborna till däggdjur. Om vi inte tar oss ur egotrippen och inser att det bara är tillsammans som vi får vara med om lyftet, då blir det kanske nya försök om hundra miljoner år eller så. Det låter flummigt för den som tänker i gamla banor. Men det flummigaste av allt är att tro att det går att köra vidare i samma spår som vi gjort de senaste tio tusen åren. Det är inte bara flum. Det är dödsdömt. Roberts tankar är i skapelsefasen såvitt jag förstår. Jag gillar verkligen att han vågar föreslå något nytt. Den enda garanterade loosern är den som inte vågar släppa det gamla.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?