Valt inlägg:
Det rättsliga efterspelet på civilkurage har många gånger haft en baksida där den som ingripit till försvar för en misshandlad själv blivit straffad - det godtycke som både polis och åklagarväsendet visar gör det svårt att veta när och hur man kan ingripa - plus det lilla faktum att den skaderisk man själv utsätter sej för sällan står i proportion till vad man kan åstadkomma då man antingen är ensam eller omgiven av stirrande fån. Eller då man har en dröse poliser framför sej som förgriper sej på någon för dom tillfällig slagpåse som i det nu aktuella fallet med den polisdödade Johan Liljeqvist. Har vissa erfarenheter http://www.sourze.se/Utsatta_grupper_vC3A4l_bekanta_med_polisiC3A4rt_C3B6vervC3A5ld_10703346.asp som gör att jag förstår lite av den problematik som inryms i begreppet civilkurage - inte heller det är så enkelt eller svart och vitt som man gärna vill tro. Ja vi borde ställa upp mer för varandra då vi utsätts för polisiärt övervåld eller den vanligen mer förekommande misshandeln som hör samman med nattliv och krogbråk, men då måste vi vara beredda att betala priset - antingen själva bli indragna i misshandeln och skadade, eller/och att tvingas delta i förundersökningar och rättegångar plus att ha ytterligare hot över sej och kanske även sin familj då ingen kan säga vad det är för galningar man råkar trampa på tårna genom att ha ingripit och vittna mot denne. I det fallet om man nu ska åberopa civilkurage som en dellösning i bekämpningen av galenskapen så måste det till en mycket bättre skyddsmekanism för de som har mod och sinnesnärvaro nog att ingripa.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?