Valt inlägg:
Hej Aje. Även jag hyste i yngre dagar ett stilla förakt för dansband och deras låtar. Och inte är jag vän av dem nu heller. Men många människor tycker om den musiken. Hur kan det komma sig? Ett ganska enkelt och omedelbart känslospråk nära barnet i oss. För mig som vuxit upp i ett psykologiskt helvete passar Stravinsky och Mahler bättre. Där känner jag igen mig. Kanske föraktade jag dansband på samma sätt som räven gjorde med rönnbär. Idag tänker jag att all musik, som människor känner att de får livsenergi ur, har sitt värde.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?