Valt inlägg:
Georg#12 Jag tror inte mitt budskap riktigt gått fram - jag menar inte att gravt alvarliga avvikelser från socialt acceptabla beteenden inta ska har professionell vård och all hjälp dessa behöver för att inte skada sej själva eller andra - det jag sagt är att den fortfarande rådande förväntan att barn självklart ska vara funtade så att dom i det närmaste problemfritt ska passa i den norm som skolan bygger på - sedan länge har man börjat förstå att barns personlighet har vidare spridning än så och att hänsyn till det borde vara normen vilket om skolans kvaliteter byggde på det faktumet skulle kunna inkludera fler barn och därmed skapa mindre utanförskap. Lyssnar man på vuxna som gått igenom skolans eklut så får man mer som regel än undantag höra historier om hur lite skolan kunnat svara upp mot var och ens naturliga önskan om personlig utveckling, men däremot inriktat sin energi på likriktning i den tron att därmed skapa en nyttig samhällsmedborgare som är beredd att göra rätt för sej som konsument och vinstproducent. Med tiden har man förstått att både fysisk och ekonomisk ohälsa grundas redan i skolan - inte bara för att det fattas diagnoser och diagnostiseringsverktyg utan i första hand för att skolans uppdrag och resurs inte i första hand handlar om barns personliga utveckling utan mer barns inpassning till ett system där foglighet till marknadens krav varit och är ett ledord. Att med de metoder och ideologier man ännu arbetar efter åstadkommer ett visst svinn bland barnen ligger i sakens natur och konkurrenssamhällets ide och tjänar även detta som foglighetsbefrämjande piska. Orsaken till dessa som jag tolkar som missförhållanden och misshushållning med mänskliga resurser är att begreppet "lönsamhet" mäts i monetär räntabilitet - och tyvärr inte i livskvalitet. Begreppet livskvalitet kommer in som en sekundär beroende av kapitalvinsternas utfall vilket i sin tur sedan styr resurstilldelningen för vård skola omsorg och kultur. Det bestående samhället uppvisar väldigt många trasiga människor - man borde fråga sej varför. Man borde även fråga sej varför det i ett samhälle med så mycket kunskap finns så många felnärda människor - man borde också fråga sej varför det i detta så "utvecklade" samhälle bland "normalbefolkningen" finns så mycket tröstkonsumtion – sockerätande, intag av alkohol och andra droger. Och i fråga om ADHD och andra bokstavsdiagnoser som man försöker komma åt att "normalisera" med medicinering av diverse slag - ja kanske det är så att det hjälper i vissa fall då det är absolut nödvändigt, bra då att kunskapen finns, men som vanligt med en risk att medicinering missbrukas som i fallet med diverse lyckopiller och antibiotika - ok det är för att piller är så billigt och enkelt att ta till, men är det bra? - Finns det inte tämligen överhängande risker att pillerätandet bara dämpar symptomen men att orsakerna kvarstår, som i bokstavsmänniskornas situation som jag menar är mer standard än undantag. Och då folk mår dåligt därför att samhället inte haft bruk för deras verkliga kvaliteter och att anpassningen till vad samhället efterfrågat framkallar tomhet, otillfredsställelse och utanförskap menar jag att vi inte kan vänta oss annat än sjuka och missanpassade människor i ett samhälle som inte bygger på människans och individens reella behov av delaktighet, längtan, kärlek och tillfredsställelse...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?