Valt inlägg:
21 Jag ska upprepade vad jag med uppenbart blott begränsad framgång försökt berätta tidigare: Socialtjänstens arbete med barn och ungdomar på individnivå utgörs till mycket stor del av insatser som syftar till att man INTE ska behöva skilja barn från hemmet. Man gör det mer och mer på forsknings- och evidensbaserad grund där nya metoder som exempelvis MST Multisystemisk terapi används. Krav på utökad och bättre öppenvård och förebyggande åtgärder är därför att slå in öppna dörrar. Trots det finns det situationer och omständigheter där ett omhändertagande inte kan undvikas. Den som själv varit på ett bårhus och sett döda barn vet det. Vad gör man när ett nyfött barn har hepatit och vårdnadshavarna vägrar blodbyte? Vad gör man med med tonårstjejen som står inför en omedelbart risk att bli hedersmördad inom 24 timmar? Vad gör man med barn till akut psykotiska föräldrar som för att "rädda" dem tänker skära halsen av dem? Vad gör man med missbrukande föräldrars barn när de kryper omkring bland blodiga kanyler? Vad gör man med blöjbarn när blöjan inte bytts på en vecka och de är såriga långt upp på ryggen? Och vad gör man med en svårt utagerande tonårskille som under blott en vecka lyckats råna tio personer och halvt slagit ihjäl fem andra? Fundera på det en stund!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?