Valt inlägg:
Jag har sett den här filmen och slogs kanske inte i första hand av vilka fantastiska möjligheter fertilitetsturismen innebär, utan främst av exploateringen av kvinnorna som agerar surrogatmammor. Det är svårt att se det som en altruistisk handling den indiska kvinnan får pengar och det västerländska paret får ett barn när det är så tydligt att paret respektive surrogatmamman kommer från helt olika förhållanden. Vilken psykisk påfrestning är det inte att gå igenom en sådan process? Alla som själva har burit ett barn måste kunna föreställa sig vad fruktansvärt det måste vara att genast lämna iväg det efter förlossningen. Det är heller inte riskfritt att göra kejsarsnitt och särskilt inte upprepade gånger; det framgår att flera av dessa kvinnor är surrogatmammor mer än en gång. Det är också tydligt att det är fattgia kvinnor som inte ser någon annan utväg, och detta är också vad som möjliggör de låga priserna. Detta bör övervägas innan man själv använder sig av surrogatmödrar i utvecklingsländer. När jag såg filmen gjorde det ont i mig att se kvinnan som redan ställt upp som surrogatmamma en gång, bli övertalad av sin man att göra det en gång till, de behövde ju ha någonstans att bo. Eller kvinnan som skulle föda och där läkaren precis börjat med kejsarsnittet och kvinnan utropar att det gör ont. Läkaren stannar upp, rådfrågar en annan vad som bör göras, men de kommer fram till att de ska fortsätta.
En problematisering kring surrogatmammans uppoffringar krävs i det här sammanhanget och man kan fråga sig hur reglerna till skydd kvinnan som ska föda barnet ser ut, om det ens finns några.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?