Valt inlägg:
Georg - OK, bra! Kan ju hålla med om så pass konkreta saker som hundskit, inte roligt att trampa i och ändå är det nog så att det får vi göra även fortsättningsvis lite då och då av den enkla orsaken att alla människor inte tänker som du som jag antar tar med den lilla hundbajspåsen på promenaden och ser till att hundens restprodukter hamnar på annan ort. Så har vi konsten - samma sak där,,, viss konst kommer att skita vissa människor på näsan och vara just så provocerande som konst har rätt att vara av den enkla anledningen att konst är ett mångfasetterat mänskligt uttryck som i många fall tar av stamp i en verklighet som delas av fler än konstnären själv - alltså har vi "snabbt ett vi mot dom" förhållande eller ett för eller emot. Alltså vi har konsten som ett minst lika komplicerat och mer eller mindre svårtolkat språk som andra språk - dock kanske mer internationellt, interrazialt, och interreligiöst - förutom då alla varianter på harmlöst dekorationsmåleri. Nu är det ju så med konsten att dess natur inte bestäms av besserwissrar eller ens förståsigpåare då den är en av det oförutsägbaras underströmmar som likt kameleonten kan anpassa sej till tapeten, men rätt vad det är träffsäkert skickar ut tungan för att nagla fast en samtida fluga värd att smälta ner till ett dissikerbart objekt. Lars Wilks träffade rätt då han genom en så simpel handling åter satte fokus på en av de tongivande religiösa makternas benägenhet att uttrycka sina ställningstaganden med hot om ond bråd död vilket inte gagnar mellanfolklig förståelse. Eccehomo som riktade sej mot kristna föreställningar gav ett liknande resultat, dock inte med samma betoning på avrättning - däremot blev det bla. en diskussion om vad begrepp som kärlek egentligen kan stå för - en sådan diskussion skulle säkert gagna även rondellfrågan. Och beträffande det du säger om vad konsten kan väcka "beundran, glädje, avund, hänförelse, välmående, ilska, sorg o s v.// - nej jag tror inte LW har glömt det. Det är just delar av det du tar upp som varit hans avsikt som jag förstår det hela. Yttrandefriheten är och borde vara icke förhandlingsbar, men vi måste förstå att vi får ta konsekvenserna av att använda oss av den, och att konsekvenserna är en aning oförutsägbara. Om jag inte mins fel så var det en del teckningar i Jyllandsposten som drog igång hela denna mohammedsoppa - min koppling då det begov sej var att en stat, en religion eller en falang av religionen, en ideologi osv. visar sitt ansikte genom sina handlingar - precis som vi människor i övrigt. Det inte alls så lustiga var att der religiösa oroligheter som tillkom som en följd av de så kallade karikatyrerna undertecknade riktigheten i karikatyrernas budskap - och där har du kärnan till min inställning - låt det som sker ske öppet så att vi vet vad som händer - aldrig så mycket fernissa gör inte en rutten eka frisk. Låt munnarna pladdra om vad som rör sej i själen - då möter vi en sannare värld vilket ger oss möjlighet att förhålla oss till den och slippa känna oss bedragna då vi förstått att de tjusiga orden bara var tom öronfröjd. Att vi inte tycker om allt är ju helt i sin ordning och egentligen inte någon motsättning, men en bra förutsättning för att med öppna ögon kunna navigera mellan hundars resprodukter och sånt som aldrig borde ha konverterats till returpapper, tillika med att helt i onödan förledas till att stoppa våra röster i galen tunna bara för att just den tunnans förespråkare gått på kurs och lärt sej fagert tal.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?