Valt inlägg:
Sunny 115, 116 Ja det verkar som om vi inte har så helt olika syn på livet om än med skilda erfarenheter. Undrar just vem som är eller har levt monogamt i våra generationer. Min avkomma levande eller döda har jag med minst fyra livmoderbärare. Jag sätter kvinnan som kärleksvarelse mycket högt, men har också erfarenhet av att det inte alltid är kärleken som styr hennes handlingar lika lite som hos män. Jag kan se tillbaka som jag förstår - precis om du på ett liv med mycket passion och att våga leva ända ut på den yttersta grenen - vet inte om det varit dumhet eller bristande självbevarelsedrift att klättra ända ut på de tunnaste grenarna i kärlekens träd tills dom gått av, men så blir det för den som inte kan kompromissa med sin övertygelse, vilket jag inte heller har någon vilja att lära mej - det enda jag kan hoppas på i det fallet är att övertygelsen nu grundas med på erfarenhet än på drömmar. Men åter till skolan - som en på den tiden långhårig outsider med stark antipati mot allt vad förtryck hette oavsett det var människor eller djur som utsattes blev jag många gånger en driftkucku för både lärare och andra elever,,, särskilt mitt långt gångna projekt att rädda alla djuren från skansen utöste både munterhet och spe. OK jag hade mina allierade, men det var ändå så att lärarnas fördomsfulla vonobenattityd i mångt och mycket färgade flertalet "kamraters" inställning, och "smeknamn" som Hårfager och epitel som "halvfeminin" särställde mej ur skaran av välklippta filmstjärnesamlare och halvartade ögontjänare. Detta hände långt före den androgyna livshållning som råder i dag i vissa kretsar för övrigt folk jag trivs rätt bra med, men då för att inte klassas ut helt måste jag vara så mycket bättre än andra ungar för att överhuvud taget räknas. Mina skapande färdigheter gav bästa vitsord på områden där sånt inte annat än måste erkännas - svårare var det för de lärare som hade en grundad antipati då jag visade kunskaper även i deras ämnen som placerade mej resultatmässigt ihop med plugghästarna - vissa lärare hade lite svårt att hantera de där - jag hr förstått att andra lite udda figurer fått brottas med liknande reaktioner under sin skolgång - vanligen bara för en enda kunskapsbrist - att inte kunna kompromissa med sin övertygelse och de kunskaper som dessa människor besitter - klart att en medelmåttig lärare inte gillar att bli slagen på fingrarna av en liten "snorunge" - det blir ju ett svårsmält auktoritetsfall som många försöker reparera genom förlöjligande eller annat ifrågasättande. En lärare som inte kan hantera andras kunskap på ett ödmjukt sätt är ingen riktig pedagog. Uttrycket att "man lär så länge man har elever" borde skrivas in i lärarnas läroplan och den hel del energi borde läggas ner på att de blivande lärarna skulle förstå innebörden...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?