Valt inlägg:
Bizon I dag är jag en mycket rik människa.Jag har barn o barnbarn och har fått mycket kärlek av mina män.Som polygam har jag haft några livskamrater men bara 2 av dem lever ännu.Älskar jag så är det för livet.Oftast. Fast de kan vara flera. Jag älskar min trädgård från den första snödroppen till julrosen den tog mig 25 år att anlägga o jag lever lycklig med mitt bibliotek .Hundar o alla andra husdjur berikar min vardag.
Jag är ödmjukt tacksam för jag vet att allt är till låns o att ingenting är gratis.Att älska högt är att inbjuda sorgen.Att få barn är att samtidigt riskera att de dör.Men när den värsta sorgen lägger sig kan man tänka både på sina döda livskamrater o sina döda barn med glädje. Fast olyckan som min dotter dog i klandrar jag mig själv för resten av livet.Den var mitt fel.Fostersonens självmord likaså.Vi kämpade så många år o trodde att det värsta var över.Men gör man som jag :väljer väldigt mycket äldre livskamrater är det ju naturligt att de dör långt före mig .Min äldste man var född 1901 så med honom fick jag bara 10 år.Men innehållsrika.Vi lärde varandra någonting nytt var gång vi möttes.Har man flera män blir någon/några särbos för annars skulle livet i kollektivet bli rörigt.O de som hunnit upp i 60-70 års ålder när vi mötts har ju egna bostäder o egna liv ofta med barn o barnbarnSom ung tyckte jag att unga killar var så tråkiga.Möjligen sexiga men då räcker det med ONS
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?