Valt inlägg:
Sunny, särskilt tänker jag på en pojke som blev mobbad redan från första klassen av "satmaran" som jag berättar om i en länk, och sedan av stygga kamrater ända t.o.m. sjunde klass då våra vägar skildes åt. Två år senare råkade vi träffas på järnvägsstationen, och jag hade omöjligt känt igen grabben om han inte hade hälsat först. Förvandlingen var total. Självförtroendet han blivit bestulen på under sju års tid var nu återställt - jag är väldigt tacksam över att ha fått se denna förändring. Säkert har många, likt mej, plågsamma minnen med inslag av samvetskval för att man oftast var så hjälplös då det gällde att förhindra mobbning av någon kamrat.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?