Valt inlägg:
Steno: OM jag hade bott i ett land med rättvis välfärd hade jag varit oerhört stolt!! O framför allt lättad! För när man har flera svårt sjuka i sin närhet o måste kämpa,kämpa o kämpa emot vårdens byråkratiska avvisande av de rättigheter jag vet den sjuke har rätt till:då blir sjukdommen så mycket tyngre att bära.
När man måste gå till en privat strokespcialist o betala denne själv ej anslutendärför att inget sjukhus i Stockholm har någon som har tid över för ett informationssamtal om/när vi tar hem vår käre för att sköta honom själva.När vi har en sjukvård som vägrar ändra en sjukjournal som är helt fel. I min Käres journal står att han har fått vård för sin KOL:de talade inte ens om för oss att han hade kol:journalen fick vi kämpa oss till det första året.O skriva in honom på en privat astma/kolenhet på Östermalm så att han kan få sina livsviktiga medeciner.Vidare har de gjort honom 10 år yngre!!När han fick sin första stroke vid 78 skrev de 68 o det går tydligen inte att ändra fast hans personnummer som är med överallt visar rätt ålder.
Att ha en dotter som är undersköterska bland gamla i livets slutskede o se henne komma gråtande hem från jobbet för att hom måste spara på blöjor,dra in kakan till kaffet o det som knäckte henne:låta de gamla dö ensamma.Att se henne gå dit på sin lediga dag för att sitta hos någon.Hon bytte till en privatklinik där de gamla fortfarande behandlas som människor o till o med får komma ut i sjukhusparken på sommaren.O där min dotter får en anständig lön för sitt arbete. Men där är månadskostnaden mycket hög för de gamla.De kommer alla från våra "finaste" familjer.
Att ha en svärdotter som slogs i 3 år för att få ut sin pappas journal o få veta varför han dog under en "liten" rutinoperation.Efter 3 års kamp dog hennes mama oxå o hon orkade inte längre. Så jag känner mig inte särskilt stolt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?