Valt inlägg:
Jag ser livet i ett biologiskt sammanhang, ja texten berör mig illa. Det finns ingen rättvisa, men allt liv har ett värde, som även döden har. Däremot tror jag inte att det är hoppet som är det sista som l ä m n a r oss - utan vanmakten! När jag inte ens, som individ, kan söka en optimal väg att gå, måste jag ge upp. Det beror inte på "känslighet". Däremot är det en brist att vara okänslig; har man ingen förmåga till empati hugger man mekaniskt först, skjuter hellre på den fågeln som sitter på stenen...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?