Valt inlägg:
Flickor:tack för era svar. Nej några klagomål på någonting alls har jag aldrig haft.De som varit mina gäster,som min syster, är tysta o skötsamma.O det låter som om det förekommit en strid ström med folk.I själva verkat har det gått år emellan .Att sonen fick betala halva hyran när han bodde här är ju en principsak:de har fått betala hyra efter förmåga när de fyllt 18.Sådana regler har jag för alla vuxna barn o fosterbarn.
Jag har nog aldrig känt mina grannar för där finns mig veterligen inga svenskar i mitt hus och de jag hälsade på då kan ju vara borta:det har gått snart 8 år som jag bara hämtat posten o det är sällan jag gjort ens det själv.Däremot har hade det sociala en lägenhet vägg i vägg o
både jag och min son blev uppvaktade av en påtänd knivman när vi stod i duchen.På sommaren stänger vi ju inte dörren till den lilla uteplatsen så det händer att de bara rusar in.Sonen är en bjässe så han brydde sig inte o själv är jag så van vid den sortens nojor att jag pratade snällt med honom tills han lade ifrån sig kniven.Den lägenheten klagade alla på men inte vi. Jag vet ju hur svårt missbrukare har med att få tak över huvudet o hade inget intresse av att göra socialens hyresgäster hemlösa. Killen som har ställt sin post dit o tar vara på min sedan några år är en vän till sonen.Kanske han skulle ställa sin post hit i stället? Han flyttar runt i andra hand o får inte skriva sig någonstans .Därför att de som hyr ut inte har tillstånd? Kan det inverka att han är svart? jag menar inte brun utan kolsvart:hans släkt kommer från Uganda o han är dessutom storväxt: med andra ord så märks han.O han är den ende som övernattat i lägenheten de senaste 5 åren utom den månaden för några år sedan systern var här uppe på begravning o bouppteckning.Hon var så förtvivlad att hon inte orkade med alla människor här just då.De första åren efter Rolfs sjukdom övernattade jag själv när jag var alldeles slut men numera känner jag bara oro för Rolf o kan inte sova där så då kan jag lika gärna vara här.Jag kämpar ju oxå för att vårt kollektiv ska överleva:Rolf var en kärnfrisk pensionär i 18 år60-78 o nu när vi försöker dela upp hans arbete mellan oss märker vi hur mycket arbete han lade ner. Alla är vi rädda för hur det ska gå med fastigheten vi bor i när han går bort.Våra gemensamm barn är nämligen inte eniga om en enda sak o kunde sonen skulle han lyxrenovera o sälja.Han har egen byggfirma o vårat läge är bara det guld värt.Att dottern med familj bott här i 20 år som vuxna skiter han i.När grälen mellan syskomnen varit som värst har jag tänkt på min lilla lägenhet som en trygghet.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?