Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Lars Nilsson.Trots att det berörde mig djupt att beskåda denna njutningsfulla blodtörst och min kärlek till både vilda o tama djur så har du en massa poänger.Det kan vara likadant när en människa dör som vi inte känner. Alla som stod o grät med blommorna över Anna Lind:hur många hade ens träffat henne? Själv tänkte jag på hennes man o barn i den stunden.Svärsonen o jag har döpt fenomenet till "Ställföreträdande sorg."Jag skrev en artikel här för några år sedan om fenomenet för det är ett fenomen som sprider sig i samhället. http://www.sourze.se/Stc3a4llfc3b6retrc3a4dande_sorg_10617608.asp Vi bor nära platsen för det s.k Stureby mordet o det lägs ner blommor men oxå nallar o dylikt.Hur många kände henne? Är världen så fruktansvärd att vi avskärmar oss o orkar engagera oss i en enda sak i taget? O då väljer ett gulligt djur eller en offentlig person i stället för att gråta över de millioner barn som lider där ute? Blir den insikten o sorgen för tung för oss:Vi kanske bara vill orkar sörja så där lite lagom?

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?