Valt inlägg:
Beth. Jag försöker se det som en utjämning.När jag var yngre hade jag ju ingen som jag behövde sörja ur äldre generationer.Min dotters död var den första riktiga sorgen för har man inga föräldrar eller släkt o känner man inte till några syskon har man ju ingen att mista?
Att arbeta under många år som strippa innebar att bli god vän med många trasiga människor o med många mycket gammla ensamma män som då självklart försvinner en efter en.
Att de börjar dö runt mig betyder att jag skaffat mig en stor familj.Med många "lånebarn" o de här ungdommarna blev ju kvar i familjen därför att de ofta haft det för djävligt så där är självmordsrisken större.En andre plastson gjorde ett försök ungefär samtidigt med J som dog men överlevde o för honom har livet vänt.O att mina barn inte lever isolerat som jag utan har stora sociala nätverk betyder att de har flera nära vänner som kan drabbas av sjukdom o död.O livet är inte rättvist.Vi hade ett ungt par som bodde i dotterns lägenhet när de var på en av sina långresor.De skulle ut igen men de skulle fira sin 4.e bröllopsdag här i Sverige.En dag hörde den käre o jag en konstig duns på nedervåningen o sprang ner:där låg killen på golvet drabbad av en livshotande stroke.Han var 34 o i topppform:bergsklättrare o dykare o hade just avslutat den resa i Peru på Inkaleden som min dotter gjorde.Karolinska uträttar i bland mirakel när man kommer i tid men i många veckor stod det o vägde så hans föräldrar kom över från USA o bodde här medan de vakade.Han överlevde men är handikappad för livet. Efter flera års kamp emot alla myndigheter orkade inte hans fru mera utan de skilde sig.Fysiskt blir han aldrig bra men psykiskt är han ok nu o har börjat resa igen fast lite mera som jag :om inte med rullator så med käpp:
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?