Valt inlägg:
26/ GunnarL jag känner starkt för Inger Olsson och tycker att hon gör rätt som berättar om sina upplevelser, och det gör hon mycket bra ... Samtidigt gjorde det ont i hjärtat när jag tänkte på min mor som arbetade på Birgittas sjukhus i Vadstena http://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_hospital i början på 1920-talet. Alltså har jag hört en hel del om hur hemskt det var för en nattsköterska i den miljön. Min mor blev flera gånger utsatt för fysiskt våld av patienter, bl.a. blev hon skalperad på halva huvudet. När en patient fick ett utbrott blev kroppskrafterna förstärkta så att det krävdes flera skötare för att avstyra ett bråk. Det var oerhört nervpåfrestande att hela tiden tvingas "ha ögon i nacken" minns jag att mor sa. Trots den ständiga rädslan kände mor väldig empati för dessa människor som var så missgynnade av livet ... nu vill jag givetvis inte jämföra Inger Olsson med de patienter som mor arbetade med, men man ska inte glömma att personalen också är människor.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?