Rapportera inlägg

Valt inlägg:

ingloz: Jag har ju haft stor tur med de män jag älskat o extrem tur med de som blivit mina livskamrater. Hur många har det? och när jag sökte arbete i köket på en strippklubb i Hamburg där vi bodde då i den där bussen och fick förslaget att gå upp o strippa så var det ett stort lyckokast för mig. Jag hade ju aldrig ens varit på en vanlig danstillställning. Att se att jag dög o blev så enormt uppskattad: plötsligt var det affischer på ”Den berömda dansösen från Stockholm” på hela Reeperbahn fast jag hade då bara varit i Stockholm vid ett enda tillfälle då : Och när jag ärvde min förste mr Pyrton blev jag liksom "halvkändis" i Strippvärlden och fick de jobb jag ville ha på kontinenten . Men vi reste ju vidare o jag hade då inga tankar på att ägna mig åt det yrket: jag visste inte hur mitt liv skulle bli efter vintern på stranden. Kanske barn, kanske inte. Jag bestämde mig för en sak o det vara att arbeta så att jag blev ekonomiskt oberoende på äldre dagar. Jag hade 0 förtroende för samhällets institutioner. Jag hade testat fosterhem, barnhem o mentalvården väldigt tidigt o sett hur illa åldringsvården funkade så jag var inställd på att klara mig själv.Det sociala fanns inte ens på kartan för mig. Så efter att ha konsulterat några på den svenska marknaden köpte jag en ny mr Pyton o satte i gång! I 12 år arbetade jag mycket mera än heltid, i 3 år på halvtid. Samtidigt läste jag in grund o gymnasiekompetens o kom faktiskt in på psykolog utbildningen efter högskoleprovet. Men då tjänade jag så bra att det hade varit vansinne att bli psykolog och sedan kom ju sjukdomarna. Och eftersom jag är en sparsam natur som lever secondhand i allt o bor kollektivt så kunde jag spara en hel del. Jag var på Kivik några gånger också med ormarna o vid norska gränsen.Vilka kompisar man får på ett ställe som Kivik!!! Allt ifrån Jesus-Målle till fakiren Ali Ben Hassan, som privat hette Georg och var en tvättäkta sotare? Och så roligt hade jag nog aldrig kunnat få i någon annan bransch? Så jag kan skatta mig lycklig. Men utan sorg klarar väl ingen livet? Du o jag har båda förlorat våra barn: det kan man inte beskriva för andra .Att vara utan föräldrar kan också vara jobbigt. Men det kan man inte ändra på.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?