Valt inlägg:
Beth: Jo jag är en rädd människa. Jag var livrädd för andra människor o särskilt för dem i skolan där de mobbade mig så att jag till sist tappade rösten .Jag kunde prata med hundarna jag rastade men bara om inga människor fanns i närheten. På chokladfabriken i Oslo var jag kallsvett av ångest vid det löpande bandet av rädsla att jag inte skulle klara tempot eller missa en choklad bit: då fick hela bandet kollektivt löneavdrag o många av de där kvinnorna var ensamstående mammor och behövde vartenda öre. När jag jobbade natt på det fina hotellet var jag också livrädd: de som ringde på rum service var ofta berusade och ville ha helt andra saker än den dricka de beställt. Jag kunde ju inte säga ifrån för tydligt: klagade kunde miste jag ju mitt arbete. O att få sparken hade inneburet ett dåligt betyg o svårigheter att få andra arbeten. Har man inte ens gått ur klass 7 i grundskolan är det en hel del arbeten man inte kan söka Jag var garderad när jag startade egen ateljé. Först statade jag ett aktiebolag o så skaffade jag en extra identitet som jag använde o även skaffade bostad i.
Det gjorde att färre poliser kunde utnyttja mig: Det var egentligen bara en enda som gjorde mig illa ett helt år men honom tog jag hand om.
På ateljén skedde allt på mina egna villkor så där var jag aldrig rädd. Jag var ju inte ensam så ofta där heller. Dansade jag på andras klubbar var det ofta de större o de betalade egna mutor o hade egna dörrvakter. Visst kom man i kontakt med alla skikt i samhället: även de rent kriminella men de var inget hot för mig eller någon annan strippa. Det ena helkorkade jag gjort var att sova på några ak 4or heter det visst som några vänner som råkade vara bankrånare på flykt stuvade undan där för att de skulle ligga säkert..kanske polisen inte trott mig när jag sagt att det var en väntjänst men hur som helst blev de aldrig upptäckta
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?