Valt inlägg:
Svårt att rättfärdiga övergrepp över huvud taget - finns heller inget egentligt skäl att göra det.
Men tyvär måste man konstatera att mycket vi vanligen ser som helt normalt i själva verket är övergrepp av något slag. Tänker då särskilt på konsumtionssamhällets personlighetsreduserande propagandaapparat som ska få oss att tro att våra liv blir mer värdefulla med konsumerandet av ena eller andra produkten - i konsumtionistisk anda ska vi även konsumera människors utvikta liv - vi ska fås att tro att huvudfåran mainstream är enda sanningen och ingenting utöver denna sanning är naturligt allt annat är naturvidrig och sjukt - på 80-talet började en mer allmän debatt om övergrepp på barn innom familjen och plötsligt anade ganska många människor att dom blivit utsatta för övergrepp som barn av föräldrar eller anhöriga som dom dessutom samtidigt sa sej både älska och respektera.
De jag tänker på och mins som mina flickvänner, kompissar och bekanta hade inte mer problem än andra i samma ålder så i deras fall hade inte övergreppen den förödande effekt man vanligen förknippar med övergreppserfarenheter.
Som jag förstår saken så anses pedofili vara ett stort samhälsproblem och med tanke på hur mycket barnporr som sägs florera med mängder av offer så måsta man konstatera två saker 1. att det mitt ibland oss finns mängder av förövare - pressumtiva eller beprövade och 2. att om inte detta är en ny företeelse som kulminerat de senaste 30 åren så fins det åtskilliga människor med pedofila erfarenheter från sin barndom och som detta till trots lever ett någorlunda hyggligt liv som "alla" andra.
Om pedofili tilltagit i samhället under de senaste 30 åren - vari ligger orsaken? Är det mediapresentationen av fenomenet som triggar pedofila böjelser.
Då nu många lever ett till synes normalt liv med pedofila erfarenheter som barn - vad är det som gör att dessa människor klarat sin mentala hälsa?
Kan det vara så att om dessa övergrepp får passera obemärkt och inte stälts under lupp, dissikerats och fördömts i nu vedertagen ordning och att den skuldbelastning som offren vanligen därigenom utsäts för inte utmärker dessa barns "medverkan" till de pedofila handlingarna som något exceptionelt klandervärt och smutsigt, att det inträffade då sjunker undan som en erfarenhet bland tusen andra och därigenom inte skadar på samma sätt som då det får gå genom den så kallade rättvisans kvarnar.
Det är ju så i dessa sammanhang att den som en gång varit offer senare även blir förövare - hur stor sannolikhet är det att psykiatrin inte genom sin behandling ytterligare traumatiserar den drabbade och därigenom triggar en framtida förövare?
Det förefaller som om viss debatt kring en del mänskliga företeelser mest syftar till att peka ut vidriga brotsliga handlingar vars utövare förtjänar att hängas än att förstå fenomenet - skulle tro att lite sansad annalys bättre skulle gagna offren samt att sätta ner foten för media som gärna blåser upp vad som helst utan att ta ansvar för konsekvenserna - även om jag förstår upprördheten som säkert har ett berättigande, men som inte bidrar med annat än än mer lidande för de som råkat illa ut - alltså både offer och förövare.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?