Valt inlägg:
Gunnar:Jag vet ju det i mitt hjärta. Men det är lätt att blir lite gråtmild när det är kallt i mitt datarum som är en ombyggd ballkong o kylig så här års o älskades av alla S:t Bernhards o famla efter en varm hundpäls som inte finns.Inget huvud i mitt knä:ingen varm lurvig fäll över mina fötter.O så detta Aldrig mer....
Dem genom alla år så misshandlade boken om "Barry:En S.t Bernhardshund ",gömd i lador o i gamla bilvrak,vattenskadad o bucklig men som jag änndå lyckatss hålla fast vid i alla hemlösa år...den ligger här nu på mitt skrivbord.Jag hade en tanke om att ge ett av barnbarnen den i julklappp men såg genast att den är i för dåligt skick.Vattenskador o vissa sidor lösa.O jag vill inte skiljas ifrån den nu: den gav mig drömmen om en framtid.Att kunna bli vuxen o att kunna får en egen S:t Bernhardshund.Mina drömmar slog in.Men 9 åringen insåg nog inte att sjukdom o en analkande ålderdom kunde göra slut på drömmen? Men så är ju livet.Man måste få sörja oxå.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?