Valt inlägg:
Åh, Sunny!! - och Janne B, ser jag också nu - Sorgen är en grym följeslagare. Ändå kan man inte tänka sej att vara utan den och därmed den älskade person som stannat i växten och aldrig blir äldre än den där sista dagen. Hos mej fungerar inte länken - men jag minns fortfarande din text "Den allra sista dagen" som jag läste för 5-6 år sedan. Fruktansvärt grymt men samtidigt underbart att älska så djupt. Även om det kommer fler älskade barn och barnbarn med tiden är de ingen ersättning för det förlorade. Jag vet. Dom nya är för värdefulla för att vara ersättare och har ett alldeles eget värdekonto - Vi fick vår älskade "bonusdotter" som delat vår sorg och vår glädje under alla år. Hon var sonens flickvän och har nu gett oss både "svärson" och "barnbarn" att älska. Hur skulle vi klarat oss utan vår älskade Maria. Det vågar jag inte tänka på. Tiden läker alla sår. Nej, inte alla, inte såret efter ett förlorat barn, just som man tror att nu är det läkt, dyker alltid något upp som gör att det börjar blöda på nytt. Det är både grymt och onaturligt när barnet dör före sina föräldrar. Ändå skulle man aldrig välja bort de kära minnena ... Sunny, jag skall inte ge mej förrän jag hittar länken till "Den allra sista dagen", och känner djupt med dej i dag den 10 december. KRAMAR till Sunny och Janne B!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?