Valt inlägg:
BIRGITTA. Jag har träffat på kokongbarn i många sammanhang i livet.Barn som vägrat komma ut från sin egen ganska trygga värld. Barn som inte vågar leka med andra 5-10 åringar för att det verkat farligt eller jobbigt.Men de flesta av dem har sedan tagit sig ut - men lite försenat i tonåren. De har mått bra - de har tydligen behövt kokongen för att utvecklas. Men så har vi ju dem som vägrar att bli tonåringar och sedan vuxna.Det kan vara väldigt svårt att se orsakerna - för de kan vara många och olika.Men det kan inte vara lätt att leva i par om parterna har mycket olika utvecklingsstadie. / Som socialarbetare så såg jag många gånger hur mina besökare uppträdde olika. Han kanske lutade sig bakåt och tittade sig omkring, Medan hon lutade sig fram över skrivbordet och tog ögonkontakt direkt. Samt lade fram papperen på bordet medan han titta på höstlöven utanför...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?