Valt inlägg:
:- Egentligen tycker jag rätt bra om folk - i grunden är vi ju alla djur. Och beträffande resor så har jag haft en helt annan infallsvinkel för mina senaste resor som jag gjort tillsammans med ett av mina barn åt gången. Och att resa med barn i Asien - Malaysia, Thailand, Singapore, Phillipinerna och i Indien och Ryssland är som att ha nyckeln till människornas hjärtan - särskilt i Asien där vi många gånger blivit som en del av familjen. Förr i världen då jag liftade mycket gick det rätt hyggligt att få lift om jag bara hade en tjej med - folk betraktade inte en kille som så farlig om han hade sällskap med en tjej. Det kunde ju faktiskt även vara trevligt också, men kontakten med andra människor blir som du säger inte så intensiv - distansen ökar till andra då man är inbegripen i en egen liten grupp. Barn och hundar har motsatt inverkan - jag tänker på en händelse då jag avslutat ett jobb som smedhalva. I smedjan gick en så kallad vakthund - en schäfer - lös om nätterna. Tanken var att han skulle hålla tjyvarna borta. Jag kunde inte vara helt komfortabel med tanken på att den där hunden skulle gå omkring där ensam på helger och annars så jag åkte dit även på fritiden och tog ut honom på lite promenader och annat kul. Han va en riktigt bra två och ett halft år gammal hund och mådde betydligt mycket bättre då han fick lite omvårdnad och nya vyer. Det visade sej också att han gillade både andra hundar och ungar - någon aggressivitet visade han inte mot någon. Då jag slutade var hunden med andra ord ingen bra vakthund och smeden undrade då vi sa ajö om jag inte kunde ta med mej "den där" med en blick på hunden. Sagt och gjort hunden hängde på, det var sommar och vi liftade runt i hela detta avlånga land från Lappland till Skåne. Jycken lärde sej liftandets teknik och vi behövde inte stå länge på ett och samma ställe - att lifta tillsammans med en hund i Sverige var i varje fall på den tiden lättare än att lifta tillsammans med tjejer - det hände aldrig att någon tog upp plånboken och gav mej en tia till en bakelse åt tjejen, men mer än en gång att folk gav mej en och annan slant till biff eller godsak åt hunden. Det säger rätt mycket om människans selektiva empati - vi har kanske lättare att känna för andra varelser än den sort vi själva är - månne det bero på att det börjar bli alltför många av oss på denna lilla jord?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?