Valt inlägg:
Ja Sunny - till allt - utom just detta att inte djur ställer krav - visst är det så att dom inte uttrycker dessa på samma sätt oberoende av art, men har man den minsta empati så känner man deras behov och försöker tillgodose dessa så gott man kan. Jag har någon sorts egenskap som gör att både djur och barn dras till mej och tror att det har att göra med att jag inte gör så stor skilnad på oss varelser - och att jag inte är så krävande - det räcker med lite ömsesidig respekt så trivs jag rätt bra i vilket sälskap som helst. Jag har inget faviorit djur som det heter - som min yngsta dotter brukar kalla hästar :- däremot tycker jag mycket om hästar och har ända sedan jag var liten haft rellationer med dessa fantastiska djur. Katter också och våra katter och hundar tycks dela min njutning av närhet då jag lägger mej i soffan ligger snart alla på och runt mej i en enda hög. Min äldsta dotter är lika dan - jag försöker visserligen hejda hennes hejdlösa flockbehov genom att försöka få henne att inse att djuren helst ska vara i den natur och den miljö dom är skapade för - och att det inte är möjligt att rädda alla stackars djur i djuraffären - för köper man en fri där så kommer det bara dit en stackars sate till som ska handlas av någon antingen hagale eller vekhjärtad person. Mina grabbar har hitintills nöjt sej med sina flickvänner, men åtminståne en flickvän har haft det med sej att huset emellanåt även befolkas av råttor. I det fallet litar jag inte på borgfredsmekanismen hos de övriga innevånarna - hur ska dom kunna skilja på nödvändigheten att jaga uteråttorna från huset från att uppskatta samma sorts varelses intresse för deras matskålar och inmutade liggplatser närmast elementet eller framför kakelugnen - man ska eller kan inte begära det ömöjliga...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?