Valt inlägg:
Ja Sunny jag har förstått att det är många som skapat en fasad - och med stor ansträngning förträngt de svåra upplevelser som barn och ungdomsåren inneburit. För en del verkar det vara en framkomlig väg medan det för andra är omöjligt. På något sätt käns det rätt hopplöst då man ser hur många människor det är som söker sej till djur av olika slag för att få något litet livsvärde - om bara några procent av alla som håller sej med hundar eller katter eller fåglar i en bur osv och med dessa varelsers närhet kompenserar en känsla av distans eller att inte höra till människosläktet så är det rätt många... Det i sin tur, menar jag, visar att så som vi har organiserat livet felas något vesäntligt som gör att det inte finns plats och asseptans för den individuella mänskliga variationen och att de normer som finns är för snäva - dessutom är utstötningsmekanismerna missriktade eftersom fel egenskaper hyllas och omhuldas av samhället typ - kall beräknande makt och penninghunger medan känslighet och empatisk förmåga hamnar långt ner på skalan. Ett sånt samhälle vill ingen leva i, men det gör vi...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?