Valt inlägg:
Ingenting var speciellt bättre på femtiotalet, men det hände i mindre skala.
Vi människor känner oss bäst, när vi får uppleva livet och vara glada. Det känns när man är glad. Man är inte glad, när man pratar med en ungdom i skolan och ungdomens största intresse är att vänta på sms från kompisar eller när de säger dagligen"jag orkar inte!"
Allt är nog fint och bra hos de människor, som fortfarande har gnistan kvar och vill kämpa.
Men det är väldigt svårt att rå på barnen, när vi har så många omedvetna föräldrar.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?