Valt inlägg:
forts. Jag vet hur ledsen min svärdotter var o jag vet hur arg Fathi själv skulle varit. Han flyttade hit en gång för att få ett bättre liv o i hans fall ett lite mindre religiöst. liv .Han gav sin dotter en egen lägenhet när hon blev myndig. Han sände henne att plugga bl a i USA o han gratulerade när hon flyttade ihop utan giftermål med min son.
Så nog finns det fog för kritik.
Men för 250 år sedan var svenska kvinnor inte heller välkomna på begravning. Jag läser i Årstafruns dagböcker att hon inte ens fick närvara var gång hon fick begrava ett barn vilket skedde 7 gånger. I slutet av dagböckerna nämner hon att en mamma hon kände själv var med på begravningen av sitt barn. Det tror jag var runt 1820 först?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?