Valt inlägg:
Skämt åsido. Hur skulle ni själva ha reagerat på 25 ungdomsarbetslöshet och det konstanta budskapet att världen är på väg att gå under? Vi vet att vi har haft det jäkligt bra som barn, men det är väldigt svårt att se någon möjlighet att ge VÅRA barn en lika bra uppväxt. Förstår ni inte vad det innebär att växa upp med denna optimism och dessa förväntningar som ni har gett oss, bara för att få dem krossade? Och fortfarande, när vi har nått vuxen ålder, får vi höra att ni minsann hade det mycket värre och jobben finns där om man bara letar.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?