Rapportera inlägg

Valt inlägg:

#37 Aguirre,,, har du någonsin tänkt på att gud - som människans avbild - är en projektion av oss själva? Man ser det lite omvänt i det kristet religiösa projektet där Dan givit jesuskvaliteten ett nytt ansikte - eller i alla fall försett det med en tolkning som lyfter fram offret i ett utvecklingsperspektiv där den mänskligt personliga underkastelsen inte är så brutal - mer förbunden med ett växande mot högre utvecklingsstadier till en helad och slutligen fullkomnad gud. --- Ett annat sätt man kan se gud är att öppna ögonen och betrakta de energier som bygger det NU som är - eller varför inte se sej själv i spegeln där även spegeln är gud. Oaktat "rätt eller fel" så tänker vi oss traditionellt att ingenting fanns före gud förutom då möjligheten - skulle vi utgå från att det som kommit därefter allt är tillkommet i gud och omges av gud in till det innerst innersta betyder det att om vi inte utgår från att gud upphör i det innersta att det ingenstans finns att undkomma gud varken nu eller sedan. En parallell skulle kunna dras med oss själva - ingenting fanns i vårt oväckta medvetande annat än möjligheten för det att vakna innan detta medvetande vaknat - måhända förändras våra handlingar då vi blivit medvetna än då vi bara handlade i sömnen. På samma sätt kan man se gud om man vill ha en gud att se. Förvisso kan man undra över huruvida denna guds medvetande ännu vaknat - och om någon typ av handling skulle kunna kopplas till detta medvetande som möjligen även skulle kunna välja utifrån viss handlingsplan i samma anda som många religiösa resonerar - då kan man ifrågasätta denna guds godhet och har fog för att önska att denna gud aldrig vaknat. Men vi kan som jag tidigare pekat på välja att se belägg i den universella processen som enbart ett utslag för egenskaper i existensen att dess processer de facto möjliggörs utan särskilda värderingar - de gravitativa fysikaliskt kemiska processerna ligger till grund för de kemiskt biologiska som vi i den form vi nu är kan se och beskriva, men är vi mindre gud för det? Eller har denna process skilt oss från att vara gud eller gud från sin skapelse om man vill tro att det är en skapande gud som orsakat hela rasket och har en djupare mening med sina handlingar som vi ser som våra men som denna gud är medagerande i genom att ha givit sin skapelse de egenskaper den har. Orimligt enligt mej - då är Dans ide aningen mer tilltalande, men som jag ser det, fortfarande fjättrad till det traditionella underdog perspektivet som jag rekommenderar att vi som människor måste frigöra oss från - annars kommer vi aldrig uppleva annat än villkorade möten med endast vår föreställning av gud förvrängd av människans benägenhet till underkastelse och - paradoxalt nog - i konflikt med hennes maktbegär.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?