Valt inlägg:
”Den kapitalistiska världen syntes ha glömt att dess egen byggnad framtvingar krisen som hånande slutpunkt på dess stolta uppsvingsperioder.
Ända ute bland socialistiska teoretiker förnummos stämmor, som begynte undra om de gamla pendellagarna ännu gällde, eller om möjligen kreditväsendets oerhörda utveckling och de ekonomiska förbindelsernas så ojämförligt starkare än förut sammanflätade nät kanske kunde ha givit hela systemet en elasticitet, som skulle för framtiden betrygga en utveckling under mindre farliga kastningar.
Så kom krisen. Förhärjande vältrade den fram över Amerika, där Upton Sinclairs profetior gingo i nästan bokstavlig uppfyllelse, kastade sig över till England, som åter fick se arbetslöshetens arméer myllra ut ur fattigkvarteren, hälsade på hos den
väldiga tyska industristaten, och så var den här hemma – och här stannade den och slog sig ned riktigt för långsejour.”
Hjalmar Branting i tidskriften Tidens första nummer för 100 år sedan, 1908.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?