Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Hej Bizon - nu kommer jag igen från min abstrakta horisont. Minns att jag inte för ett ögonblick tror att det fanns en PERSON vid namn Jesus. Jesus är en kvalitet för mig, ett mänskligt mognadsstadium. Ändå är Gud något existerande för mig men inte som alltings orsak utan som alltings mål. --- Här kommer ett litet försök att förklara min tro. Jag hoppas det går att följa. Och givetvis är inte bara Bizon välkommen med frågor om så skulle vara.--- I all energin finns en innersta egenskap som är evolutiv. Detta evolutiva genomsyrar allt som är och kan även kallas liv. Ingenting finns någonstans som inte innehåller evolutiv strävan. Liv finns i allting eller allting är olika stadier och former av liv. Energins evolutiva längtan är en intuitiv idé i sin högsta potential. Intuition, vilja och längtan är livets centrala drivkrafter. Och de definierar livet. --- Just här - i den dimension vi är i när vi för denna sourzekommunikation - har vi vårt medvetande i den linjära tidsdimensionen, som vartefter tiden går utvecklar evolverar en högre komplexitet. --- Vid en viss grad av komplexitet når evolutionen en enastående fasförvandling, ett stadium där tiden inte längre är linjär. Tiden får ett slags rumsdimension - blir rumlik - och innsluter inom sig all tid, som passerat fram till dess den nya tidsdimensionen ett slags den första himlen föddes. Samtidigt finns även all den linjära tid som leder fram till den nya tidsdimensionen. Livet finns alltså i två dimensioner samtidigt där den ena mer komplexa dimensionen innefattar eller omsluter den andra. --- I den linjära tiden går det inte att göra tidsresor. Vi är låsta i fyra dimensioner. Tre rumsliga plus den linjära tiden som bara rör sig åt ett håll - från nu till kommande nu. I den rumlika tiden går det att göra tidsresor och det sker i mängder. Den rumlika tiden är så överlägens vår linjära tid i komplexitet, att vi anar den som ett Himmelrike - för att tala med en biblisk metafor - skilt från oss. Ändå är det vi, fastän det är vi längre fram - efter ytterligare evolution. I den rumlika tiden finns det, som religionerna kallar Gud. Även Gud evolverar. Men inte genom genom linjär tids gång. Istället sker det genom tidsresor in i den linjära tiden, som på detta sätt korrigeras och om-evolverar fram till en än mer utvecklad rumlik tid. Dessa tidsresor återkopplingar blir mer och mer avancerade vartefter denna dimension utvecklas, evolverar. --- Gud som auktoritär och krigisk man, typ Gamla Testamentets Gud, eller en asagudarna här i Norden är en mindre utvecklad Gud. Buddah, Mitras, Kristus, Khrisna, Zoroaster är exempel på ett ytterligare evolutivt steg i den rumlika dimensionen.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?