Valt inlägg:
Men Gunnar L: nu ska jag ta ett diktsnack med Isabella ;- Den här dikten är inte ett "frosseri i navelskådning", som tagits upp ovan. Tvärtom! Här finns självironin. Du har hittat din egen ton o rytm. Och väger ord på "guldvåg". Den enda "negativa" invändning jag möjligen kan ha är om strofen: Och aldrig
har ögonfransarna känts/mer/som engelska stränder!/
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?