Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Ganska motsägelsefullt att å ena sidan mena att "Många män blir mycket upprörda och hamnar i försvarsställning så fort det talas om mäns ansvar för övergrepp på kvinnor." och å den andra mena att "Att män alltid håller varandra om ryggen. Denna lojalitet tar sig oftast uttryck i att män är tysta. Tyst samförstånd eller tyst rädsla, rädsla för att säga ifrån.". Den här diskussionen var ju på tapeten ett tag och en och annan individ dristar sej att lyfta upp den igen lite då och då. Bara detta att mena att det inte är ett begränsat antal män som på grund av någon störning kan förmå sej att våldta är att rejält skymfa alla män som inte på något sätt vill göra sej skyldig till något så omanligt som att visa sej inte vara värd att älskas för den man man är och då i stället med våld visa sej vara så värdelös att det är förståeligt att kvinnor inte vill ha med vederbörande att göra. Det är fullständigt självklart att en sådan man drabbats av någon variant av dysfunktionalitet på det sociala planet och inte kan ses som en generell modell för resten av manligheten eller som någon sorts likare för det manliga släktet. Och att hävda att män inte bryr sej eller känner avsky för så erbarmligt sjuka män eller män med så låg status och brist på självrespekt att dom våldtar med förklaringen att män skulle nära en "en rädsla för att visa sig svag inför andra män, att på något vis låta skymta feminina könsrollsegenskaper" - det är ju bara dumheter. Varför skulle en man hänfalla till sådana fullkomligt ologiska kullerbyttor? Men om nu så vore - är kollektiv manlig skuld en framkomlig väg för att minska våldsbenägenheten hos den generella mannen? Jag tror nog snarare på motsatt effekt - ju större osann skuld och värdelöshet du kan kränga över huvudet på en människa ju större blir risken att självuppfyllande frustrationseffekter uppstår - och ska vi tala om ansvar så borde organisatörer av den här typen av tokerier betänka vilket ansvar dom anser sej villiga att ta för konsekvenserna av de frustrationseffekter deras mediakåthet förorsakar - vad får det kosta de våldtäktsoffer som förorsakas av deras tillfälliga plats i solen som rättänkande riddare? Eller de kvinnors medsystrar som råkar illa ut bara för att ogenomtänkta galenskaper förs ut genom tokfeministisk agenda vars bärande ide innebär att lyfta över all upptänklig skuld på det dessa uppfattar som "motsatta" könet. Det blottar varken självinsikt eller någon verklig analys av varifrån det verkliga förtrycket kommer - bara en slentrianmässigt notorisk föreställning om att det är mannen som representerar allt ont här i världen. Är det inte dags för lite skärpning?

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?