Valt inlägg:
11 Astrids mest medkännande fikurer är ju historerna om barn ofta pojkar som söker sina föräldrar/ far. Mycket kom från hennes sorg över att behöva lämmna bort sin son till fosterföräldrar i Köpenhamn, en son hon kunde ta till sig först då hon hade ordnade sociala omständigheter. En mycket vacker och sorglig berättelse är "Sunnanäng", den är nog en av hennes mindre kännda.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?