Valt inlägg:
O skuld o sorg känner man även efter vuxna barn fast de inte ens är egna !
Man tycker sig ha kämpat i det oändliga o så räcker det ändå inte: Barnet orkar inte leva längre. Då kommer givetvis den eviga frågan:var det någonting mera jag kunde gjort som jag missade? Det blir 3 år till påsk men jag lyssnar ännu efter stegen i trappan o motorcycklen utanför.Jag har så svårt att verkligen ta till mig att han är borta.Hans biologiske far kände samma skuld: han tog sitt eget liv på årsdagen.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?